If we all spit together we can drown the bastards


Dagarna rullar på här i London. Vissa dagar får jag panik över att allt blir en vardag och det enda man gör är att jobba, äta och sova. Jag hatar rutiner. Men samtidigt väger mitt jobb upp dessa saker då jag trivs väldigt bra med vad jag gör. Men idag vet jag varken ut eller in. Jag behöver något som bryter vardagen, något nytt och annorlunda för just nu klarar jag inte av att leva i samma bubbla längre då det enda jag gör är att längta till helgen. Jag vet inte. Men något fattas trots att jag har den bästa tiden i mitt liv just nu så känner jag att jag försöker ta på något som inte finns där. Sen att alla de närmsta jag har på jobbet antingen flyttar hem till var de kommer ifrån eller drar sig ut på äventyr gör mig bara ännu mer fundersam och speciellt avundsjuk. Jag vill göra något galet, dra någonstans, bryta den där ständiga vardagen. 

Samtidigt som jag har alla dessa tankar i lillhjärnan min så känner jag att jag inte kan se mig själv någon annanstans än här just nu, för trots dessa dalar så är min tid här i London så otroligt bra. Jag har utvecklats så otroligt, lärt mig att stå på egna fötter, tagit egna intiativ, löst saker på egen hand. Jag har lärt mig att det faktiskt går om man verkligen vill. Jag har lärt mig att det finns så otroligt mycket saker att vara glad över. Jag har träffat så otroligt mycket nya människor, vänner för livet, vänner över hela världen. Jag har känt mig så jävulskt ensam men samtidigt så lyckligt lottad för att jag faktiskt bor här. Att vi tog oss hit och faktiskt lyckades, trots att det var så otroligt många som förlitade sig på att vi skulle vara tillbaka i Sverige om någon vecka. Men vi gav oss fasen på att vi skulle klara det, att vi skulle få jobb, lägenhet, ett annat liv än det vi hade i Sverige och att det faktiskt blev så känns så jävla bra. Jag är stolt över vad vi åstadkommit. 

Och till alla er där hemma i Sverige, mina fina bästa vänner och familj. Jag tänker på er dagligen och saknar er så det gör ont. Vi ses snart. Love you long time. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0