Åkte till sveariket och överraskade nästan allaaaaaa. Är lyckligast i världen. Så sjukt att man måste komma ifrån allt för att kunna sakna det. Bästaste vännerna och bästa kvällen. Är så glaaaaaaad. Godnatt på er världens bästa människor.

Hej gott folk! Senaste tiden har vart så jävulsk bra, Hanna var här förra veckan sedan kom William & Wendy direkt hon åkte hem. Jobbet rullar på som bara den och jag trivs som fisken i vattnet PLUS att min bästa Gabriella med familj är här nu PLUS att jag är ledig hela nästa vecka PLUS betald semester PLUS alla bra saker som händer just nu. Dra åt helsike vad fint. Tagg på livet va. 

 

Sista dagen Rebecca och Gabriella var här gick vi som alla andra söndagar på Brick Lane market, spenderade de sista pengarna på kläder och åt hamburgare. 



Dessa två <3

 

De senaste helgerna har jag och Frida skapat oss en liten söndagstradition. De två senaste gångerna har vi vandrat runt på Brick Lane, strosat runt på marknaden, suttit i parken och ätit den bästa bakismaten. 

 

Dagarna rullar på här i London. Vissa dagar får jag panik över att allt blir en vardag och det enda man gör är att jobba, äta och sova. Jag hatar rutiner. Men samtidigt väger mitt jobb upp dessa saker då jag trivs väldigt bra med vad jag gör. Men idag vet jag varken ut eller in. Jag behöver något som bryter vardagen, något nytt och annorlunda för just nu klarar jag inte av att leva i samma bubbla längre då det enda jag gör är att längta till helgen. Jag vet inte. Men något fattas trots att jag har den bästa tiden i mitt liv just nu så känner jag att jag försöker ta på något som inte finns där. Sen att alla de närmsta jag har på jobbet antingen flyttar hem till var de kommer ifrån eller drar sig ut på äventyr gör mig bara ännu mer fundersam och speciellt avundsjuk. Jag vill göra något galet, dra någonstans, bryta den där ständiga vardagen. 

Samtidigt som jag har alla dessa tankar i lillhjärnan min så känner jag att jag inte kan se mig själv någon annanstans än här just nu, för trots dessa dalar så är min tid här i London så otroligt bra. Jag har utvecklats så otroligt, lärt mig att stå på egna fötter, tagit egna intiativ, löst saker på egen hand. Jag har lärt mig att det faktiskt går om man verkligen vill. Jag har lärt mig att det finns så otroligt mycket saker att vara glad över. Jag har träffat så otroligt mycket nya människor, vänner för livet, vänner över hela världen. Jag har känt mig så jävulskt ensam men samtidigt så lyckligt lottad för att jag faktiskt bor här. Att vi tog oss hit och faktiskt lyckades, trots att det var så otroligt många som förlitade sig på att vi skulle vara tillbaka i Sverige om någon vecka. Men vi gav oss fasen på att vi skulle klara det, att vi skulle få jobb, lägenhet, ett annat liv än det vi hade i Sverige och att det faktiskt blev så känns så jävla bra. Jag är stolt över vad vi åstadkommit. 

Och till alla er där hemma i Sverige, mina fina bästa vänner och familj. Jag tänker på er dagligen och saknar er så det gör ont. Vi ses snart. Love you long time. 

För någon vecka sedan kom mina vapendragare på besök. Vad jag i första taget inte visst om var att vi skulle få besök av både Rebecca OCH Gabriella! Jag skulle gå och möta upp Rebecca här i Shoreditch och efter att vi stått o kramats och fällt lyckotårar så kom även Gabriella springandes emot mig. Tror ni jag blev chockad eller? Världens bästa överrasking.  



Vi spenderade några timmar i parken dagen efter